Underbart är kort

Av: Arne och Birgitta

English edition

Tisdag 18 September.

Idag har vi rest vidare från Naxos till Paros. Lämnade förvisso Naxos med visst vemod. Vi har ju för alltid kommit att trivas så bra på just Naxos. Efter dryga timmens båtresa anlända vi så till Paros. Vi slapp helt rumsraggarna eftersom vi vek av tvärt vänster vid färjeläget innan väderkvarnen. Följer man hamnpiren då slipper man rumsraggarna. Rask promenad till Pension "Rena" cirka tre minuters gångväg från färjan. Arne höll på princip och dividerade i fem minuter med ägarinnan för att vi skulle få hyra rummet till fjolårspriset. Viss framgång, men så mycket väsen för att spara in 1000 Drakar….

Snabbt in med prylarna på rummet och sedan direkt till badbåten för färd till Antiparos och ett besök hos vännerna därstädes. Efter besök hos Kostas och Elena på Corner Café gjorde vi ett besök på Aspra Spitia, där vi alltid brukar bo vid besöken på Antiparos. Nja, Aspra Spitia??? Hotellet hade bytt ägare och namn. Hotellet heter nu " Lillys Island" och har efter viss ombyggnation erhållit en pool samt ny style på hela anläggningen. Till priset av viss prisuppgradering visserligen….

Åter i aftonen på Paros intogo vi en delikat middag på vår lokala taverna, den i gränden ovanför hamnmyndighetens kontor. Blålila lysrör i taket förtätar den romantiska stämningen……. Alltnog, maten är mer än suverän och därtill prisvärd.

En liten butik mittemot tavernan tilldrog sig Arnes intresse. Insides bultades och bankades det oupphörligt. A in för att kolla och då fann han en liten hantverksverkstad där innehavaren satt och tillverkade olika nyttoföremål för hushållet. Små kastruller, såll med mera samt vackra små ljushus för värmeljus i metall. A inhandlade genast ett ex. Mycket vacker samt utmärkt fungerande. Prisläge runt 3000 drakar för detta konsthantverk.

Kvällen skulle nu avslutas med att vi båda hade att på testbasis avsmaka varsin Metaxa med kaffe därtill på servering längs hamnpiren. Metaxan smakade just så illa som vi föreställt oss och notan blev dryg, samma summa som för den utsökta måltiden strax innan på tavernan. Detta torde med till visshet gränsande sannolikhet vara den sista metaxatesten för vår del.

Onsdag 19 September.

Prick på tidtabell avsegla vi med färjan till Sifnos. Utmärkt väder. Dock ej så många resenärer vid denna tidpunkt på året. En riktigt skön tur på tre timmar och till kostnaden av 1100 drakar pp.

Väl framme vid Sifnos insåg vi genast att på denna ö skulle vi stortrivas. Vi vandrade från hamnen längs strandgatan och sågo icke skymten av någon rumsraggare. De vilka rum önskade fingo vackert kliva in på resebyrån och där efterhöra utbudet.

Vi satt nog dryga timmen på ett strandfik vid vattnet och bara njöt. Den kalla retsinan smakade så där extra bra den bara göra kan i övärlden.

Vi kom att höra några svenska röster vid bordet intill och då kände vi oss föranlåtna ta kontakt. På vår direkta fråga om de kunde rekommendera boende på ön fingo vi genast napp.

Familjen hade bott ett tag på ett prisvärt ställe just ovanför serveringen vi satt på. Rask promenad och en minut senare hade vi ett rum. Bra pris, 6500 drakar och då var det en stor bostad i etage med köksavdelningen en halvtrappa upp. En altan med utsikt över hamnområdet ingick likaså. Precis perfekt för vår del.

Resten av dagen ägnades till att kolla upp bussförbindelser på ön samt provsitta olika serveringar. Vi kunde också konstatera att stranden i Kamares var utmärkt, ehuru en smula långgrund.

På ön har man siesta värd namnet. Allt slår igen mellan klockan 14.30 och 17.30. Allt. Det enda undantaget var souvernirbutikerna och några tavernor.

När siestan väl var över gick vi och spisade middag hos familjen Boulini på deras prydliga taverna. Man producerar alla grönsakerna själva samt egna köttvaror etc. Ett mönster av stora mått sett med grekiska ögon.

Torsdag 20 September.

Vi tog den tidiga morgonbussen 10.30 . Tidig?? Ja, det var den första som gick. Icke visste vi slutdestinationen, men vad då?? Vi har ju semester. Bussen snirklade sig via serpentinvägar upp till chora och sen vidare ned till en vacker strand där vi klevo av. Stället heter Platis Yialos. Anpassat för turister. Tavernor, små butiker samt en utmärkt strand. Dock var det lite blåsigt så vi funno lä på en liten taverna. Endast vi två som gäster. Far i huset satt och lagade fiskenät samt gullade med barnbarnet. Efter lunch for vi åter till Kamares för eftermiddagsbad vid stranden.

Våra trevliga norska grannar på Hotellet hade drabbats av enorma myggbett och nödgats uppsöka läkare för konsultation. Via apoteket i Appolonias hade kontakt etablerats med på platsen befintlig läkare. Genom en kur bestående av antihistamin och penicillin blev norrmännen hyfsat återställda. För egen del hade vi ej haft nämnvärda besvär av myggen, men vi har ju alltid ett förråd av mirakelmyggoljan som fritt kan inhandlas på vart apotek i Grekland. (Autan i gul plastflaska)

Kvällen kom och vi besökte den lilla vackra italienska pizzerian där vi togs emot av den genomtrevlige kyparen. Den schnitzel vi beställde var suveränt god och rikligt tilltagen. Stället ligger precis invid det lilla torget i byn. Vi lovade oss själva att intaga kvällsmaten på detta ställe alla aftnar på ön. Fast, löften äro ju egentligen till för att brytas, allt enligt Inkfish…..

Fredag 21 September.

Denna dag i arla morgonstund med bussen upp till Appolonias. A är öns "Huvudstad" och därtill administrativt centrum (Tja, grekisk administration). Härifrån kan man byta till andra bussar vilka tar turisten varhelst han så önskar över ön. En fungerande Bankomat finnes här. Vi missade dock denna dag bussen till Faros eftersom språkförbistring gjorde att vi väntade vid fel hållplats…. Dock, vi ordnade det hela genom att slaska Taxi de åtta kilometrarna till Faros. En i sanning vidunderligt vacker liten fiskeby fjärran från vimlets yra.

Vi njöt av utsikten och friden på den lilla serveringen "On the rocks" Njutan kom emellertid att ta en hastig ände när notan kom. Tvenne Amstel kostade 1700 drakar och detta är i solklar överkant så här i eftersäsong… Arne betalade i protest samt meddelade madamen att stället skulle få schavottera såsom turistfälla på nätet några år framöver. Madame föreföll dock ej så särdeles imponerad av detta förtäckta hot….

Vi avtågade därefter mot byns centrum. I väntan på om icke Godot så i alla fall lokalbussen tog vi in på den lilla kombinerade affären och tavernan just vid busshållplatsen. Vis av tidigare erfarenhet efterfrågade A priset på öl innan beställning lades. Pris ?? Ja vi tar 400 drakar för flaskor med halvlitersöl… Arne förkrossad och gav som plåster för kyparen två gånger 500 drakar som betalning.

Hem via bussbyte i Apollonias. Vår kypare på stamtavernan hälsade välkommen till kvällens festmåltid. Man bliva snabbt igenkänd på öarna så här i eftersäsong.

Lördag 22 September.

Avresedag från Sifnos, denna ö vi kom att trivas så bra på. Vi ska nu åka till Sikinos via Milos vid lunchtid. Först lyssnar vi via kortvågsradion på "Ring så spelar vi". Arnes mobiltelefon är av Birgitta gömd för säkerhets skull om rätt slutsiffra sig inställa skulle.

Erhåller SMS från Inkfish, vilken rest nattfärja från Paros till Rhodos. Trenne alternativ voro för handen. 1.. A-klasshytt för 22000 drakar, 2… Inrikesflyg för 18000 drakar, 3… Inköp av luftmadrass för 1700 drakar samt "Gipsy class" på färjan. (Livbåtsdäck utomhus) Ink valde alternativ tre och hade med hjälp av sin sarong smält väl in i gänget på livbåtsdäck. (Sarong= en korsning mellan halvt sönderblåst spinnakersegel och ottomanöverkast)

Åter Sifnos. Till avskedslunch intager vi öns specialitet, små ostbollar. Kunna verkilgen rekommenderas. Försvinnande goda samt därtill verkligt prisvärda. Birgitta fick receptet med sig hem.

Vi inhandlade även tvenne exemplar av den vida berömda "Sifnososten". En hårdost vilken kan ligga utanför kylskåp i år utan att förlora i smak eller konsistens. En av ostarna avser vi ge till Kalimera (Janne och C) vid återkomsten till Stockholm, den andra ska ingå i förrättsutbudet vid vår lokala Kalimeraträff här i Umeå den 20-e oktober.

Sifnos är ävenså vida känt för sina keramikverkstäder. Vi inhandlade diverse bråte att medbringa hem. En särskild tygväska fick dock inhandlas för att hem bringa keramikalstren vilka kommo att bestå av tvenne utsökta kaffekoppar i blått samt till detta ett set med två krus för olja att ha på matbordet. Tygväskan med keramiken samt diverse smutstvätt fick vi släpa på separat eftersom ryggsäcken vägrade utrymme.

Båtresan från Sifnos till Sikinos tog dryga fyra timmar. Väldigt vacker resa i lugnt väder. 2000 drakar pp kostade resan. Vi satt på däck hela tiden och kunde efter Folegandros konstatera att vi nästan var de enda passagerarna kvar på färjan. Eftersäsong var ordet…

Väl framme vid Sikinos var vi inalles tre turister, Arne o Hustrun, en yngre danska samt fyra greker vilka skulle av vid ön….. Och färjan var jättestor. Färjan skulle sedan vidare till Pireus för att vintras upp enligt besättningen. I matsalen och baren fanns endast några öl att få samt dessa förbannade kex!!!! Fnösketorra samt helt utan smak. Ja, förstås, det fanns även en slatt Metaxa, men den avstod vi från…..

I hamnen på Sikinos mötte Valentina upp. En yngre grekisk tjej,tillika dotter till ägaren av det hotell vi förbokat, Stället heter Tasos och vi fick oss detsamma rekommenderat av vännen Jostein på Kalimera.

Rummet var helt OK, men inledningsvis fann vi inget att koka kaffevatten på, men detta löste A genom en raid på hotellet där med triumf hembars en gasolbrännare samt liten kastrull och tvenne porslinskoppar.

I hamnområdet var allt stängt för säsongen undantagandes själva centrumtavernan. Hela ön verkar nästan öde. I och för sig, ön har bara dryga 200 bofasta innevånare, men antalet turister så här i slutet av September kunna räknas på händernas fingrar.

Vid vår inventering fann vi en yngre danska, ett tyskt par i vår ålder samt ett par tjejer från Australien. Därtill ett par av mera obestämbar nationalitet, mera troligt holländare. Det var allt.

Vi åt middag på centrumtavernan som heter "Meltemi"

Stället serverar utmärkt bra mat till låga priser. Utbudet är dock begränsat.

Söndag 23 September.

Efter en sällsamt stillsam morgon, ja här på Sikinos får begreppet "Stillsam" en verklig innebörd. Icke ett motorfordon hörs, ingen färja skola idag ankomma.

Vi tar bussen, öns enda, upp till Chora via en vidunderligt vacker serpentinväg. Sträckan är dryga fyra kilometer. Första stopp är vid postkontoret strax innan Chora och slutdestinationen är Chora. Vi fyra turister kliver av tillsammans med två greker ur lokalbefolkningen. Vi tar promenaden upp till "gamla" Chora där folk bor i sina små hus tillverkade av soltorkat tegel vid senmedeltidens ingång. Här bor man synnerligen primitivt, men trivs säkerligen bra.

Åter till nya Chora och dess gränder. Vi ska här inköpa färjebiljetter i öns enda Travel agency. Nix, den är stängd. Har bara öppet kvällstid mellan 18 och 21… Alltså taga vi ånyo bussen hem och avser att i afton ta bussen upp för att äta på en av de fyra tavernorna samt inhandla färjebiljetter för resan till Santorini.

Vår sköna siesta på hotellrummet spolierades av en fluginvasion…

Ny sväng upp med busssen till Chora. Vi avnjuter solnedgången från tavernan invid skolan. Vidunderligt vackert. Vi lägga dylika scenarior till hjärtat varmt för att taga fram när storm och kyla oss pina i vinterns Umeå.

Vår plan att ta oss upp till det vackra klostret för att därifrån bese solnedgången måste genast skrinläggas enär trapporna upp till antal och höjd stoppa Birgittas krassliga knä från varje försök.

Vi fann efter visst hirrande de båda tavernorna i gränden som Kalimera så måleriskt för oss beskrivit. Därstädes spelar gubbarna öns lokala musik på trumma samt fårtarmsbaserad säckpipa var kväll efter några glas ouzo.

En i sanning oförglömlig afton.

Den varma sensommarkvällen, alla dofterna, ett tiotal av lokalbefolkningen samt inalles vi åtta turister samsades vid de minimala borden och bara trivdes. Lägg till detta ett minst 20-tal trivsamma kattor vilka hade Tavernan som hemvist.

Arne terror-ringde till några Kalimeravänner och höll bara telefonen upp framför orkestern.. Så grymt, men ändå välmenande.

Klockan 22.00 åter hem med nattbussen. Alternativet hade varit att stanna kvar men sen taga promenaden hem. Någon taxi finnes ej på ön. Ej heller bensinmack.

Åter i hamnen bjöd tavernan på en gratisouzo och Arne svarade med att bjuda taverna-kattorna på ett par burkar tonfisk, vilket uppskattades av kattorna men ej tavernaägaren.

Måndag 24 September.

Sitter hela morgonen och bara njuter av den totala tystnaden på ön. Arne brassar kaffe. Temperaturen har under hela resan hållit sig runt 30 grader dagtid och cirka 25 på kvällarna. Med andra ord perfekt väder.

Vi noterade likaså den primitiva men geniala vattentillförseln för Hotellet. Varannan dag anlände en karavan bestående av fyra åsnor samt förare. På var åsna fanns fyra 20-liters plastdunkar innehållande vatten. Vattnet tömdes i en reservoar varifrån detsamma medelst en pump försåg vår dusch samt övriga vattenkranar med vatten….

På sen eftermiddag togo vi ånyo bussen upp till Chora för att åter få förmånen att se solen gå ned över havet. Busschauffören, för övrigt ett under av service och vänlighet, har helt oförtjänt fått grym kritik av kalimeror som besökt ön. Endera har man helt sonika bytt chaufför eller så har vederbörande varit på charmkurs under vintern. Chaffisen är en av de få på ön som talar bra engelska.

Vid ankomsten till Chora samlar Chaffisen oss inalles 9 turister för att med oss efterhöra vid vilken tid vi finna lämpligt att åka tillbaka…….. Nja, efter viss palaver enas vi om 22.30. Sagt och gjort, den lokala tidtabellen till trots vilken utvisa att sista buss hem avgå 22.00……

Måltiden på tavernan är i utsökt klass. Priset är dock mer än anmärkningsvärt billigt.

En av tyskarna fungerar som tolk eftersom ingen på tavernan kan engelska. Tysken talar flytande grekiska av någon anledning.

Prick enligt överenskommelsen startar chauffören bussen och vi far åter till hamnområdet. Hastighetsbegränsningen längs serpentinen på 30 km/h håller han exemplariskt.

På hamntavernan sitta fyra turister samt ägarfamiljen. Vi taga en natt-ouzo samt går sedan de trehundra metrarna hem till Hotellet.

Tisdag 25 September.

Så var det packardags igen. Kokar morgonkaffe. Arne får hasta ned till det lilla minimarket för att på plats inhandla ny gasol till brännaren. Den gamla tomma tuben tog han tacknämligt nog med till butiken. Uppenbarligen finns ett system där man för en struntsumma får nyfylld tub bara den gamla lämnas åter. 200 Drakar kostade det.

Vid lunchtid gå vi så ned till hamnen för att invänta färjans ankomst. Den färja som ska oss föra till Santorini.

Väl vid hamntavernan kunna vi så äntligen förstå innebörden i begreppet "Biljetter kunna även köpas i hamnen inför färjans avgång" Mannen från reseagenturen uppe i Chora anländer med jeep samt går runt och säljer biljetter. Alltså hade vi ej behövt ta turen upp till Chora för att köpa…. Det hade räckt med ett telefonsamtal till reseagenturen.

Färjan anländer dryga halvtimmen försenad. Väder respektive vindförhållandena äro utmärkta och vi få en fin tur till Santorini. Páris mötte som överenskommet vid färjan. Vi fick därtill även se och fotografera hästen i hamnen. Öns mascot. Heraklis heter hästkraken.

På vägen till Perissa guidar Páris oss samt berättar om alla sevärdheter på ön. Hotellet, Honeymoon Beach Hotel, visar sig med råge överträffa alla våra förväntningar.

Vi valde att bo i annexet intill själva huvudbyggnaden. En charmant lägenhet med tvenne altaner samt gott om svängrum. Stället kunna å det varmaste rekommenderas.

Vi ska nu bo här i fyra dagar innan det är dags att fara hem till Sverige igen på lördag den 29 September vid lunchtid.

Julia serverar på kvällen middag åt oss samt ytterligare en svensk familj. Det är alla gästerna så här i eftersäsong. Maten höll utmärkt klass. Tavernaborden äro placerade intill den lilla hjärtformade poolen. Efter avslutad måltid satt vi och surrade med Páris och Julia ett par timmar. Underbart trevligt värdpar. Lägg till detta att vi blev informerade om många konstiga tingens ordningar på ön, detta satte vi extra värde på. Vi fick veta att ön i princip styrdes av fem klanfamiljer sedan århundraden tillbaka. Ve den som hamnade i onåd hos de fem familjerna.

Vi fick ävenså veta varför den grekiska administrationen fungerar som den gör. Nöjda men trötta gick vi att natta oss denna sena afton.

Onsdag 26 September

Morgonen kom men det väntade temperaturfallet uteblev , så ock vinden. 33 grader i slutet av September är onormalt hög temperatur på Santorini. Vi tar emellertid några vederkvickande dopp i hotellets pool under förmiddagen.

Páris återvänder från hamnmyndighetens kontor där han för tredje gången på två dagar försökt få sin yrkesfiskarlicens förnyad. Sagda licens måste förnyas varje halvår.

Vi beser tillsammans med Páris några olika rumstyper på hotellet. Här finns allt från enkla tvåbäddsalternativ och upp till etagévåningar med åtta bäddar. Klart vi slås av det faktum att nästan alla rummen är tomma så här års, men eftersäsong är eftersäsong. Hotellet tillämpar "mässlista" dvs att man för upp på lista det man förtär i mat och dryck och sedan gör man rätt för sig avresedagen.

Vännen Páris erbjuder oss att under morgondagen följa med på en tur längs kusten på Santorini i hans stora fiskebåt. Vi tackar genast ja till detta generösa erbjudande.

I aftonens sena timme ringa vi åter till hemmavarande Kalimeravänner vilka via mobilen får höra grekisk musik samt rasslandet från kökets grytor. Svar kommer strax via SMS "Vadå avundsjuk?? Alls icke….. (PO)

Torsdag 27 September.

Under morgontimmarna har det börjat blåsa och på havet ser vi vita gäss. Páris meddelar dock lugnande att hans fartyg klarar snart sagt vilket väder som helst, så vi ska resa iväg till den nya hamnen vid Perissa där flytetyget ligger och väntar. Längs färden till fartyget stannar vi till vid Páris och Julias hus för att gå husesyn. Páris har ett duvslag med innemot 500 tamduvor av olika sorter. Ej för avsalu, det är bara en hobby låter han meddela. Páris berättade även att ett par hundra av hans duvor "blåste" över till Anafi av starka uppvindar i våras, men att de självmant kommo tillbaka när vinden lagt sig några dagar senare.

Duvorna lever i par år efter år och muslimska duvhanar med flera fruar existerar icke. De små duvbarnen hålls noga under respektive familjs vakande ögon.

Väl vid fiskebåten visade det sig att vindförhållandena voro sådna, att alla tankar på en tur över till vulkanön nedanför Calderan måste skrinläggas. Vi tar i stället en tur från Perissa längs stranden och runt berget berget Mesa Vonno över till Kamaristranden. En vacker tur och där fartyget ej generas av vind och vågor i nämnvärd omfattning.

Páris berättar att han under vinterhalvåret från November och fram till April oftast gör 3-4 dagarsturer för att fiska. Oftast då till vattnen runt Anafi eller Amorgos. Med detta motorstarka fartyg tar det endast 45 minuter från Santorini till Anafi, och strax över 2 timmar till Amorgos.

En flaska Ouzo trollas fram liksom skeppskex…. P berättar att han stundtals får stora hajar i sina nät, odjur vilka kan vara upp till sju meter långa och orsakar enorma skador på näten. Hajarna kan han dock ändå sälja till fiskeföreningen på ön dit all fisk levereras. Dock får han bara 200 drakar per kilo för hajen. När han får Tonfisk i näten är det dock bingo. Tonfiskkött får han 3500 drakar per kilo för.

Efter en oförglömlig sjöresa är vi så åter vid Perissa tre timmar senare. Via telefonen har vi under färden nogsamt SMS-bombat våra Kalimeravänner på hemmaplan med information om sjöresan in i minsta detalj.

Vi noterar att Perissaområdet med sina fina stränder och låg hotellbebyggelse är väldigt mycket mer trivsamt än Kamari, med sin lavastrand och jättelika hotellkomplex. Lägg till detta att turisterna i Kamari rimligen bör störas ordentligt när charterplanen i säsong startar och landar alldeles i närheten dygnet runt, och där flygplanen sveper strax ovan hotelltaken. Santorini betyder egentligen "Porten till Grekland"

Fredag 28 September.

Första dagen på vår resa det nu blivit September-väder, dvs cirka 24 grader varmt samt viss vind. Vi tager denna dags morgon en promenad från Hotellet och ned till stranden. Tar cirka 5 minuter. Vi följa sedan stranden ett par kilometer ända bort till klippan där stranden får ett abrupt slut. En liten stenpir där utflyktsbåten till Kamari avseglar finnes just nedanför berget. Så vika vi av upp längs huvudgatan. Tre av fyra tavernor är redan igenbommade för säsongen. De få kvarvarande solstolarna är glest besatta. Vi räknar inalles ett 20-tal strandgäster längs vår strandpromenad.

Vi stannar till längs huvudgatan vid en öppen servering och tager varsin Amstel. Får ett samtal med en yngre kypare, som oss meddelar att vi äro de första gästerna för dagen…. Och då väl att märka har klockan passerat 13.30.

Vi inviterde kyparen till vårt bord och kom med honom att samtala om turister och turisnäringens betydelse för ön. Det framkom att årets säsong varit väldigt bra.

Dock även här som på de andra öarna har man stor brist på vatten efter den väldigt regnfattiga vintern och våren.

Vi fick likaså en målande beskrivning över prisbilden under säsong. Ett fint hotellrum på andra sidan gatan kostar nu i eftersäsong cirka 5000 drakar. Samma rum i Juli-Augusti betingar ofta ett pris runt 22000 drakar. Kyparen betonade dock att just Santorini är en extremö i alla avseenden, på gott och ont.

På promenaden hem hade A räknat ut en genväg vilken elegant skulle föra oss direkt hem till vårt hotell via den lilla handelsboden. Alltså,,, hemvägen kom att bli näranog tre gånger så lång jämfört med om vi tagit oss tillbaka via stranden….. Dock fingo vi beskåda soptippen, gamla bilvrak, en cementfabrik samt vandra genom några vingårdar där skördefolket förvånat kommo att beskåda tvenne turister på irrfärd.

Efter väbehövlig siesta efter "genvägen" var det så dags att ånyo kolla in vad gott Julia hade att bjuda i hotellköket. Där fanns allt från Julias goda grönsaksgryta till Fetapudding och Veal Souvlaki. Páris bjöd under aftonen sina gäster på det utsökt goda Santorinitillverkade vinet Atlantis. Smaken är superb. Nästan fullmåne i afton, men bara nästan. En miss i planeringen från Birgittas sida. Dock lär Inkfish få densamma skåda eftersom hon via SMS meddelade att hon blir kvar på öarna ytterligare en vecka.

Lördag 29 September.

Ja då var det avresedag. Underbart är kort. Långbyxor eller shorts?? För A är valet enkelt eftersom han icke medförer någr långbyxor. B väljer i solidaritet med A ävenså shorts, dock med lättåtkomliga långbyxor att byta på Arlanda.

Arne iväg till den lilla affären för att inhandla några dunkar Ouzo vilka skola förgylla vår lokala Kalimeraträff om tre veckor. Till detta ett par flaskor Atlantis att medtaga till Janne och Camilla inför kvällens middag i deras hem på söder i Stockholm.

Smutstvätten får bilda buffert runt våra keramiska alster i "Gipsy Luggage" att polleteras inför hemresan. Terroristföremålen, dvs den lilla pennkniven samt saxen packas denna gång nogsamt ner i ryggan som ska polleteras.

Nu dags säga farväl till Honeymoon Beach Hotel och Julia samt sonen. Páris står beredd att köra oss samt den andra svenska familjen till flygplatsen för hemfärden vid lunchtid. Vi kom överens med Páris och Julia att på hemmaplan undersöka möjligheterna att tillsammans med dem fira jul på Santorini. En stående inbjudan finns. Dock kan det för vår del bli problem med ledigheterna eftersom vi ju flaggat upp att vi kan arbeta alla mellandagarna under jul resp nyårshelgen.

Halv kaos på flygplatsen. På skärmen ser vi att flyget till Arlanda ska avgå 2 timmar försenat…. Nej, det var fel, planet avgår på tidtabell, det är bara så att ingen har ändrat på skärminformationen de två veckorna som gått….

Vi checkar in samt tar slutligen oss upp på den fina terrassen där man får röka samt kan njuta av solen den sista gången på denna resan.

Åter Arlanda klockan 16.00. Vi tar oss shortsförsedda in med flygbussen och sen tunnelbanan upp till söder där Janne möter upp. Viss uppståndelse för shortsmunderingen kunde i tunnelbanan förmärkas. Hemma hos Janne och C får vi avnjuta en delikat grekisk middag med allt vad därtill hörer, och vi tackar för oss genom att överlämna vinet och osten från öarna.

Hemresan söndag morgon till Umeå via övernattning hos sonen i Sundbyberg.

Sammanfattning

Vi kom att trivas väldigt bra med hela resan. Att blanda små öar med större var för oss precis perfekt. Sifnos och Sikinos var pärlor där man fann lugn och harmoni. Bägge öarna är bra badöar. De få tavernorna vilka var öppna höll bra klass både prismässigt samt sett till maten. Vissa problem dock med tavernor där ingen talade engelska, och detta kan även gälla en del affärer, men det får man ta om man icke ids lära sig Grekiska.

Naxos och Santorini liksom Paros är ju stora turistöar, och detta på gott och ont. Så här i eftersäsong är dock även dessa öar ganska så trivsamma och lugna. Så har vi ju med vårt idoga resande skaffat oss goda vänner på öarna och då är det ju hart när omöjligt att icke trivas. Ska vi sammanfatta så baseras det faktum att vi trivs så bra med öluffandet i Grekland på följande faktorer: Friheten med öluffarlivet, det behagliga klimatet, bra priser, vänliga och spännande människor, den vackra naturen, färjeresorna. Att få förmånen att bli bekant med stora personligheter som exv Páris och Julia, Vaggelis på Naxos samt Kostas och Eleni på Antiparos.

Ett gott skratt lär ju ska förlänga livet, och då konstaterar vi att vi säkerligen förlängt våra liv med åtskilliga år under resorna i övärlden. I detta inbegripes även alla dråpliga SMS, såväl de vi själva skickat som de vi fått.

Det för just denna resa unika är att Birgittas planering visade sig hålla till 100 %. Detta har aldrig hänt förut. Var färja avgick när den skulle och till rätt ö. Boendet höll likaså helt enligt planen.

"In vino veritas spirito" I vinet ligger sanningens ande.

Umeå i November 2001.

Arne och Birgitta arne@kalimera.nu birgitta.backstrom@telia.com